top of page
IMG_0672.jpg

Sêma Phero (2023-)

från antik grekiska sêma (tecken) -phero (bärare)

Projektet är en invändning mot uttrycket "de svaga i samhället". Ett uttryck som fortfarande används i relation till människor som befinner sig i ett utsatt tillstånd eller situation. Inte sällan används det om människor som kämpar med sin psykiska hälsa.

Idén vilar på tre pelare: uttrycket “de svaga i samhället”, semaforer/ordlös kommunikation och samtal  kring psykisk hälsa. Med performance som utgångspunkt och genom användningen av semaforer  – ett visuellt signalsystem där informationen kodas av flaggor, ljusstavar eller händernas position, likt ett visuellt morsealfabet där du bokstaverar meddelandet du vill kommunicera, undersöker jag kroppen som icke-verbalt kommunikativt verktyg. Semaforer används till viss del fortfarande inom sjöfarten och är accepterat som nödkommunikation. Huvudmomentet är att signalera: Kalla mig inte svag /Do Not Call Me Weak som en tyst protest mot nämnda uttryck. I dagsljus arbetar jag främst med händerna för att återigen förtydliga det kroppsliga. I mörker, med ljusstavar, där kommer rörelserna mellan positionerna framträda tydligare. 

Eftersom vi i vardagen förhåller oss fysiskt till varandra, medvetet eller omedvetet, vill jag genom användningen av den ordlösa signaleringen (semaforer) framhäva kroppens kommunikativa egenskaper och spegla den tystnad och brist på förståelse som i vissa sammanhang och omfattning omger psykisk ohälsa. Ofta kan det finnas tecken, ibland uppenbara, ibland subtila signaler på att en person mår dåligt – de man bara uppfattar om man själv har erfarenhet av liknande känslor och därmed kan tyda språket. Samma sak gäller för semaforer, om du inte kan avkoda signalerna kommer du inte att förstå vad som uttrycks. Då det är få som kan tyda semaforer i dagens samhälle, är förhoppningen att det väcker nyfikenhet och frågor, därmed en ingång till samtal. Med Sêma Phero önskar jag samtala om synen på synen på sårbarhet, styrka, mod och om att våga lyssna, om hur samhällsnormer påverkar blicken på våra medmänniskor och konstruerar utanförskap.

bottom of page